Drottningholm - världsarv i fara 2

"Vad stort sker, sker tyst" är en cynism, knappast ett gott valspråk för offentlig förvaltning, allra minst inom kulturpolitik. De tysta kan ha agendor som likt trollen i ett annat talesätt bör få spricka i offentlighetens solsken. Även om det inte behöver vara så illa ska Sören Tranberg i tidskriften Opera och Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet ha heder av att de fäst vår uppmärksamhet på spelet bakom de alltmer sällan skiftade kulisserna på världsarvsscenen. Vad som sker tyst kan vara oroande småttigt tänkt ...  http://www.svd.se/kultur/hemligt-maktskifte-pa-drottningholm_8366996.svd 

Den som vill veta mer om hur det t.ex. kommer sig att Drottningholmsteatern idag används så lite kan ladda ner Keith Wijkanders utredning Klenoder i tiden från 2006 - http://www.regeringen.se/sb/d/6293/a/67300 - vars förslag blev mindre bra för Sveriges (f.d. Drottningholms) Teatermuseum men som innehöll kloka synpunkter på hur föreställningsverksamheten kunde organiseras för att bl.a. öka användningen av den unika scenen och nå större publik.

Diskussionen borde gå vidare men det finns hittills inga tecken på att de ansvariga vill föra den.

Comments

[claes Von Monaco]

sjalvklart vill inte dom ansvariga fora en diskussion...varfor?????
makt missbruk kallar jag det for eller om jag ska utrycka mig mer folkligt.......
idioter som skoter ett kulturarv
claes Von Monaco