I en intervju under sektion Karriär i SvD 1/9 säger Academic Works koncernchef Johan Skarborg bl.a. följande: En företagskultur måste vara äkta. "Hitta kärnan i det ni är som driver framgång". Anställ personer som gillar kulturen och kan vara med och utveckla den. "Internrekrytera chefer och låt anställda tipsa om nya medarbetare." Cheferna är företagskulturens bärare. "Därför är det extra viktigt att nya chefer känner kulturen, det gör inte chefer som kommer utifrån."
Intressant. Visserligen är Skarborg bara just fyllda 40 och hans erfarenhet alltså relativt begränsad. Och han talar om ett företag som han varit med om att skapa, inte någon institution grundad av stat, kommun eller Gustaf III. Själv har jag snart ett halvt sekels inside erfarenhet av arbetsplatser som Sveriges Radio, Kungliga Operan, Malmö Opera, m.fl. och rätt god insyn i en rad andra liknande verksamheter, som ibland koketterar med att vilja bli kallade "företag" då "institutioner" låter så osexigt.
Min erfarenhet från media och kultursektorn är att man ofta på nivåer där man har makt att tillsätta högsta chefer tycks anse att företagskulturen varit "fel" eller att "kärnan ... som driver framgång" bort vara en annan, att man åtminstone varannan gång ska rekrytera personer som tydligt ogillar denna företagskultur och vill ändra den, liksom att extern rekrytering alltid är bättre än intern och att det snarast är en fördel att inte vara insatt i "företagets" kultur, kanske inte ens i dess verksamhet. All offentlig verksamhet behöver ju ständigt förändras, inte nödvändigtvis till sitt innehåll men alltid till sina former. Och åtminstone få en ny logotyp. (I Skarborgs ålder förfäktade jag absolut att kollegerna på t.ex. Dramaten inte självklart skulle få välja den chef som passade dem - de hade ju i motsats till t.ex. Teater 9-s eller Fria Proteaterns medlemmar inte grundat sin egen teater med de risker det innebar utan var anställda vid en statsägd institution som instiftats av en kung i slutet av 1700-talet.)
Men kanske är detta riktigt - åtminstone vid varannan rekrytering? Kanske är det fel. Värdet av nya (eller nygamla) idéer kanske är större än trådarna i kontinuiteten av erfarenheter som eventuellt klipps av? Inom konst och kultur har vi ju i minst 200 år sett kampen tradition/förnyelse som positiv för skapandet. Kanske är det här skillnaden mellan egna företagsskapelser och ärevördiga institutioner ligger? Eller inte. Även en 40-årig spoling till koncernchef kan ju ha något tänkvärt att säga med räckvidd utanför det egna området. Kanske är det så enkelt som att han ser företagskulturen inom Academic Works som dess främsta kapital medan styrelser för stora verksamheter inom det kulturliv som vi äger gemensamt ibland helst skulle önska att de sysslade med något annat?