Johan Croneman lever på att skriva om teve i Sveriges största morgontidning. Det är ingen skam att försörja sig. Tills för inte längesen fick tv-skribenterna hålla till längst bak i kulturdelen - mittemot tv-tablån. Sedan några år behandlas tv på bilagans sida 2 - som ett slags ledare på kulturfältet. Det innebär att tv-serien enligt Croneman och hans kolleger är den västerländska, ja, världskulturens höjdpunkt. Denna form av industriellt producerad dramatik, som för inte längesen naturligt räknades till lättare om än långdragen underhållning, har sedan några år haussats till att nu i princip ersätta romanen, långfilmen, scendramat, ja, allt. Den är företrädesvis producerad i USA eller Danmark. Uppstickarna i Turkiet.
Nu måste den senaste - inte minst i Cronemans tidning i förväg hajpade - nordiska samproduktionen "Arvingarna" allraminst vara "ännu en lyckad produkt av den dansk-svenska kärleken". Även om man anar en lätt besviken reträtt från de största superlativerna måste det befästas med en känslofylld helsida på bästa plats i kulturbilagan - detta är ju (ännu) en höjdpunkt inom konsten, alla kategorier. En skruvad men skäligen banal intrig får rang av existensiellt drama, det fadda berättandet beskrivs som lysande dramaturgi, de förutsägbara rollfigurerna (vi är tacksamma att MC inte som så många halvalfabetiserade kolleger kallar dem "karaktärer") ägnas förtjust djupanalys.
Den "konceptuella instruktören" (regissör heter så på danska) Pernilla August prisas för "enorm känsla för, och kunskap om, konstnärsmiljöer, kreativitet, skapande" - Croneman går verkligen loss. Men, förlåt, är det inte det minsta man kan begära av just en konstnär? "Trovärdigheten vilar tungt" över inledningens konstnärsateljé. Verkligen? Fortsättning följer - om ni inte som undertecknad tröttnade redan under avsnitt 1. Välgjort? Visst. Habilt? Självklart. Omistligt? Hm. http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-arvingarna-ar-annu-en-lyckad-produkt-av-den-dansk-svenska-karleken/#Scen_1
Comments