Konstnärlig eller opartisk? Förvirrrat om Radioteatern

http://www.svt.se/kultur/film/har-aldrig-stoppat-stina

En intressant artikel. Men jag blir förvånad när såväl Stina Oscarson som Peter O. Nilsson tycks tala om Radioteatern som både "en redaktion med krav på opartiskhet" och "en teater med konstnärlig frihet" och att det skulle "ha varit ett dilemma att hantera för tidigare ...chefer också". Jag upplevde aldrig som medarbetare eller chef (1988-95) att Radioteatern när det gällde teaterproduktionen - i motsats till kringprogram eller dokumentärer - var något annat än en teater med konstnärlig frihet - som Radiokören och SR:s symfoniorkester. Inte en redaktion med ett (när det gäller teater eller musik självklart absurt) opartiskhetskrav - som t.ex. Ekoredaktionen - på själva dramaproduktionen. Därför har RTEA under alla chefer kunnat både göra uttalat politisk teater och spela (för vissa känsliga öron) politiskt inkorrekta klassiker. Friheten begränsades - som vid vilken konstinstitution som helst - av ekonomi och, unikt för mediet, förstås, sändningstidsförändringar. SR:s ledning lade sig knappast i teaterledningens prioriteringar inom de ramarna. När det skedde vid ett tillfälle i mitten av 80-talet ledde det till en uppmärksammad konflikt där radioledningen till största delen fick backa för en stark opinion (ledd av bl.a. Ingmar Bergman). Dock först efter att en chef avgått. En skillnad mellan Per Lysander, min företrädare i jobbet, och Stina Oscarson är att den senare fick ett nytt förordnade på tre år av SR innan hon valde att avgå.