Vem blir Dramatenchef? Det vet vi inte förrän resultatet av den process som en styrelseledamot i höstas beskrev för mig som "helt transparent" uppenbarats. Tills dess är "nationalscenens" vidare öden höljda i dunkel. "Det Dramaten och svensk teater saknar i dag är en gedigen kunskap om vad som spelades och skrevs under hela det gångna 1900-talet. Samtidigt som andelen nyskrivna svenska pjäser minskar..." skriver Lars Ring i SvD i en klok summering och menar att det viktigaste för en Dramatenchef är att förhålla sig till arvet och spelstilen, inte importera succéer. Tre namn återstår enligt Ring men kan det inte finnas en joker i leken? Vågar styrelsen vara så radikal och så föga opportunistisk att man tillsätter vad Ring kallar "en förvaltare som har modet att förnya"? Avgående chefen Marie-Louise Ekmans tid avslutas med flera konstnärliga och publika succéer - äntligen - men har knappast varit någon glansperiod. Allra minst för den självlysande skådespelarkonst som annars alltid under högst skiftande upp- & nedgångsperioder varit Dramatens signum. I högre grad än förnyande iscensättningskonst - pace Sjöberg, Verner-Carlson & alias - eller lansering av epokgörande ny dramatik. Publiken har sökt sig till Dramaten först och främst för att uppleva stora skådespelare och - lika viktigt - ett högt och jämnt ensemblespel, där framstående aktörer aldrig tycktes dra sig för att spela andrafiol för helhetens skull. Dramaten har självklart även idag många utmärkta och några utomordentliga scenartister. Men långtifrån den nivå som var självklar för bara ett eller ett par decennier sedan. (Delvis av strukturella skäl som går långt utöver scenteatern.) Och det handlar inte om att återskapa något förgånget: Det som 2015 ska kännas som absolut högsta kvalitet är förstås något - i allt utom själva nivån - något helt annat än vad som upplevdes som det bästa 1995 eller 1975. Den "förvaltare som har modet att förnya" måste ha krafter omkring sig med en verkligt djup kunskap om teater och dramatik, historiskt och aktuellt, och våga engagera de idag mest intressanta regissörerna, svenska och utländska. Dramaten får inte vara provinsiell, varken etnocentrisk eller kronocentrisk. Men framför allt måste hen kunna samla och hålla kvar en skådespelarensemble av så hög klass att den förmår övertyga åskådarna om att teaterkonsten, ja, skådespelarkonsten, är en nödvändig konst. Och att man varje gång man missade en uppsättning på Dramaten gick miste om ett möte man inte hade velat vara utan.
http://www.svd.se/kultur/lars-ring-om-rykten-kring-ny-chef-for-dramaten_3550750.svd
Comments