Som gammal radioteaterchef kan jag bara önska min efterträdare i femte eller sjätte led - lite beroende på hur man räknar - Malin Axelsson lycka till dvs. tur & hårt arbete som konstnärlig ledare (är chefen numera någon annan?) för Radioteatern. Att leda en av två konstarter, drama och musik, som ska hålla sina ställningar inom vad som idag f.ö. till 90 % eller mer är ett mediaföretag byggt på journalistik, det är ingen sinekur. Det har i det interna spelet om resurser och sändningstider i mannaminne handlat om daglig attackberedskap - att alltid förekomma, aldrig förekommas.
Enligt försmädliga Rayman & Helmerson i SvD resp. DN skulle Axelsson, som nu fått ett av de viktigaste jobben inom svensk teater, annars vara kritisk mot att så många kulturchefer är vita. Citat från P1:s Kulturvalet: "Upproret måste komma inifrån institutionerna och vissa måste faktiskt också kliva av sina chefsposter." Men uppror kan se ut på olika vis, följa olika strategier. När Axelsson nu kliver på är hon förhoppningsvis oavsett hudfärg - är det inte en backlash att vi talar om den 2014 - en av de mest kvalificerade, mest kompetenta. Annars får väl hen kliva av.
Själv fäster jag mig mer vid ett möjligen ur sitt sammanhang lyft yttrande i dagens DN (25/11), som nog går typ Rayman & Helmerson förbi men inte oss som lyssnar på (eller jobbat med) konstformen: "Jag är dramatiker och prosaförfattare. Det vore kul att undersöka vad text kan vara i radioteaterform..." http://www.dn.se/kultur-noje/scen/jag-vill-satsa-pa-den-unga-publiken/
Att undersöka texten i radioteaterform har varit kul sedan 1929. Ingen 'performing art' är väl så självklart textbaserad som radioteater, ingen dramatisk form står sedan sin början i ett så intensivt symbiotiskt förhållande till sina författare som radiodramat och har om och om igen penetrerat alla aspekter av att arbeta med text, inte bara som story utan som ord, närmare och intimare än scenteatern, inte bara intellektuellt utan med förståelse genom klang, rytm, timbre. Detta oavsett vilka experiment man samtidigt ägnat sig åt med ljud, skådespeleri, musik, inspelningsplatser, osv. (Samtidigt som radioteater också kan vara rena underhållningen.) Men vi - och då räknar jag in samtliga oss Axelssons företrädare - har säkert alla slagit in någon påfallande öppen dörr i vår första intervju om jobbet.
Hursomhelst, lycka till, Malin. Du har fått ansvar för en väldigt spännande del av teatern i Sverige.