Teatermannen Peter Sellars hävdar både i förhandsintervjuer och programhäfte att hans senaste samarbete med kompositören John Adams, A flowering tree, som i lördags hade premiär på GöteborgsOperan, är ett autentiskt mångkulturellt scenkonstverk. Operan vill vara ett homage till Mozarts sagoopera Trollflöjten, texten - sjungen på engelska och spanska - bygger på en indisk legend, dramaturgin på arabisk/asiatisk berättartradition, musiken utvecklar ett minimalistiskt tonspråk maximalt med bl.a. sydamerikansk rytmik men också inslag av balinesisk katjak-kör, dans och kostym är - åtminstone i den uppsättning som Göteborg tagit över från Chicago och Bologna - starkt inspirerade av indisk dansteater, främst kathakali.
Ingenting av detta må man förtycka - Peter Brook, Ariane Mnouchkine, m.fl. stora teaterskapare har ömsom hyllats och kritiserats för liknande "appropriering" av främmande kulturer. Orientalism kallade Edward Said sin inflytelserika bok från 1978 om västerlänningarnas - mer eller mindre (oftast illa) underbyggda - fantasi om "Den Andres" kultur, levnadssätt, konst, ja, väsen. Men begreppet orientalism är äldre liksom kritiken av företeelsen i västerländskt konstskapande. Redan 1865 önskade tonsättaren Auber att kollegan Félicien David efter en rad framgångar med verk som samtiden uppfattade som "orientaliska" äntligen skulle "stiga ned från sin kamel och undvika varje slags exotiskt eller deskriptivt inslag."
Tronar Sellars & Adams idag på samma "öknens skepp"? Är deras oratorieliknande A flowering tree ett exempel på genuin mångkultur eller ingår det i en flerhundraårig tradition av västerländsk musik och scenkonst som ibland seriöst arbetar vidare med element från andra kulturer, ibland bara kryddar med exotism? Och är denna "appropriering" mindre omoralisk om historien bär fram ett "allmänmänskligt" (kan det idag alls skrivas utan citattecken ?) humanistiskt budskap? Vällovligt eller ej, det blir ändå de konstnärliga valen i arbetet som avgör om resultatet blir konst eller kitsch. Och den domen fäller till sist den publik som har flest upplevelser att jämföra med.
Comments