"Skulle du kunnat bli kulturchef om du fötts i dag?" säger sig Expressens Johan Wirfält nyligen ha frågat mångårige chefen för Stockholms stadsteater, Benny Fredriksson, uppvuxen i ett arbetarhem i en förstad till Stockholm. "Inte en chans, svarade Benny. Personer med min bakgrund göre sig icke längre besvär. Politiken har skiljt människorna åt. Och min klass har låsts in."
Själv har jag - tolv år äldre än Fredriksson - liknande bakgrund, arbetarklass från landsbygden, uppvuxen i Stockholm med ensamstående mamma, släktens förste student och förste akademiker - vid en tidpunkt då det fortfarande innebar "högre studier" i meningen del av ett bildningsarv. Men om det idag krävs akademikerföräldrar för att lyckas så krävdes det förstås i ännu högre grad i generationerna före stadsteaterchefens och min. Först när kostnadsfri utbildning och studielån öppnade möjligheter för unga utan föräldrar med god ekonomi blev karriärer som våra och andra jämnårigas möjliga.
Arbetarrörelsen ställde sen länge krav på att få del av utbildning och kultur men det var väl först efter andra världskriget som möjligheterna öppnades för obemedlade i större antal. Resultaten av en ny politik började synas fr.o.m. slutet av 1960-talet. Det vi bevittnar nu, den politiska "inlåsningen" av en hel klass, är möjligen - som i så många andra frågor - en återgång, en reaktion i ordets rätta betydelse, till förhållanden som rådde före välfärdssamhället. En eller två generationer hade turen att födas i en social parentes med unika utvecklingsmöjligheter som vi enligt många har lagt bakom oss. "Klassfrågan spelar roll inom kulturen" - kvartalets underdrift.
http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/klassfragan-spelar-roll-inom-kulturen/
Comments