Hörde just i P1 Kultur Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri och kulturskribenten Jenny Maria Nilsson hävda att "operor" sådär i största allmänhet är "bombastiska" och "kitschiga" - apropå kulturkvinnan (och operaälskaren) Ebba Witt-Brattströms debutroman. Mozarts komedier kitschiga? Pelléas och Mélisande eller Wozzeck bombastiska? Man undrar hur många "operor" - från ca.1600 till idag - som de hört/sett. Eller om grodan bara var schablon. Man kan ha väldigt olika uppfattningar om olika klassiska eller moderna musikverk, precis som om konstverk inom litteratur, bildkonst, osv. Men det här var ett yttrande på samma nivå som om en musikkritiker skulle avfärda "böcker" som typ "intellektuella" eller "tavlor" som "pittoreska".
Men låt oss lämna Chukris & Nilssons unisona groda. Jag blir mer och mer övertygad om att högutbildade vuxna människor som markerar avstånd från seriös musik och inte vill utsätta sig för den är en betänklig sort. (De andra har rätt till folkbildningsinsatser av högsta kvalitet.) De måste betraktas med inte bara beklagande utan också skepsis, ja, misstro.
Det är inte bara synd om dem för att de väljer bort djupa upplevelser och den mest direkta vägen till intellektuell och emotionell inlevelse i människor från olika epoker. Och därmed fördjupad förståelse av andra och sig själva. De förblir förstås känslomässigt outvecklade, oempatiska, ytliga. Och sådana individer brukar man närma sig med försiktighet, särskilt om de skryter med sina brister. I vissa sammanhang är de förstås direkt farliga.
Och om jag i detta bara är 50 % allvarlig så är det illa nog. Ska tänka vidare på utformningen av varningsskyltar.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/695142?programid=478